(December 20, 1852, Amsterdam - December 23, 1918, Amsterdam) was a Dutch portrait painter. Therese was the daughter of Johan Georg Schwartze (1814 - 1874), from whom she received her first training, before studying for a year under Gabriel Max and Franz von Lenbach in Munich. In 1879 she went to Paris to continue her studies under Jean-Jacques Henner. Her portraits are remarkable for excellent character drawing, breadth and vigour of handling and rich quality of pigment. She was one of the few women painters who had been honoured by an invitation to contribute their portraits to the hall of painters at the Uffizi Gallery in Florence. Some of her best pictures, notably a portrait of Piet J Joubert, and Three Inmates of the Orphanage at Amsterdam, are at the Rijksmuseum, and one entitled The Orphan at the Boyman Museum in Rotterdam.   Related Paintings of Therese Schwartze :. | Young Italian woman with a dog called Puck. | Portrait of Therese Schwartze at the age of 16 | Piet J Joubert | Portrait of Pieter Arnold Diederichs | Young Italian woman with a dog called Puck. |
Related Artists:
Jehan Georges Vibert
Jehan Georges Vibert (30 September 1840 - 28 July 1902) was a French academic painter. He was born in Paris. He began his artistic training at a young age under the instruction of his maternal grandfather, engraver Jean-Pierre-Marie Jazet. Vibert was more interested in painting than engraving and entered the studio of Felix-Joseph Barrias and eventually the École des Beaux-Arts when he was sixteen. He remained at the École for six years under the instruction of historic painter François-Edouard Picot. Vibert debuted at the Salon of 1863 with La Sieste (The Siesta) and Repentir (Repentance). During the Franco-Prussian War, Vibert became a sharpshooter and was wounded at the battle of Malmaison in October 1870. He was awarded the Legion deHonneur and became a Chevalier de la Legion deHonneur in recognition of his sacrifice. He became an Officer of the Legion deHonneur in 1882.
Dean Wolstenholme
British,1757-1837
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).